~ miliasfoto -

Vinst!

Jag önskar verkligen att jag hade tagit med mig kameran till fotbollsmatchen idag, så jag kunde visa er lite bilder från seriefinalen.
Men det slutade bra, Hallsta vann mot Lobro 1-0 och vann då alltså hela serien! Såå duktiga :))
 
och det här inlägget var ju värdelöst utan bild, men ville bara sprida vidare informationen!
Puss och godnatt


If it's meant to be, it will be

 
En cambild från just nu ute i skogen
Jag och David sitter hos mig och njuter av att det är lördag, myyyyyyyyyyyyys
varför en sån seriös bild? vi är mycket gladare egentligen :)))


Det är ingen idé att du försöker emilia, för du är inte snyggare än henne ändå

Varför är självförtroendet så högt just nu?
 
 
Om man går fort och ler mycket är det ingen som ser att man är ful
 


Idioter finns det många av och du är en av dom

 
Hejj hej hemskt mycket hejjjj, känner mig som en jävla orre när man skriver hej med flera j, men det var så jag ville att ni skulle läsa det!
Just nu så hatar jag alla, varför är människor så äckliga? #avgå pls
Den enda bra människan som finns är nadja, den bästa nånsin. Underbaraste du, hur ska jag klara mig utan dig i en hel jävla vecka? :( kommer hinna ta livet av mig.
 
Bilden togs alldeles precis nyss på världens sötaste vän! Hahah åh gulleplutten min <3


No one is perfect until you fall in love with them

Bilden är inom kort, ett år gammal. Å herre vad fint det är med alla löv under hösten. Och snart är det dags igen, för träden att bli röda och gula. Underbart.


Om hon var luft för dig så var hon i alla fall syre som hjälpte dig att andas

"Du säger att du missade något, att du inte förstod förrän det var för sent. Jag tycker synd om dig för att jag vet att du ljuger. Du förstod hela tiden, men du grep inte tillfället, lät det passera. Du vågade inte.
Kanske var det så, du vågade inte, eller så ville du inte. Du ville inte gå med på att hon lyckades beröra dig, att hon vann över dig på ett sätt, att hennes väsen kände av och tryckte på alla knappar inuti dig. Nu förstår du.
Men du kan inte ens medge att du gjorde fel. Du kan inte säga det till mig, högt. Ändå märks det på dig, på sättet du uttalar hennes namn, anträngt i förbigående, på sättet du ser på henne. Du hade henne som värmen i din hand. Men du lät henne rinna bort. Nu är hon borta.
Kommer du ihåg dagen då det började? Nej du gör väl inte ens det, säger du i alla fall. Förlåt att jag glömde. Hon är ju en sådan vars namn du bara nämner i förbigående. Hon är luft. Om du inte kommer ihåg så ska jag berätta för dig.
Det är en dag som inte kan vara vanlig. Ni sitter inne vid Slussen och spelar på var sin gitarr, istället för att vara i skolan. Du, hon och en till. Du är duktig, du har spelat länge. Du visar henne, rör vid hennes fingrar och flyttar om dem som de ska vara. Solen lyser bakom hennes hår och gör det till ett vattenfall av rött och guld. Hennes fingrar är solbrända och mjuka. De trilskas, vill inte följa rätt mönster på strängarna. Du håller fast hennes lillfinger på den översta strängen och ...
Stopp! Stanna där, med dina fingrar om hennes hand. Det är här du börjar känna, eller hur? Ett litet rött korn mellan er som cirkulerar, pulserar, attraherar. Erkänn att det var så.
Varje gång du kommer nära hennes hud, varje gång du låter en melodi rinna fram under dina fingrar som vatten, tänker du inte lite extra på hennes närvaro då? Märker så tydligt hon är där... Var det inte så?
Nej, förlåt jag glömde. Du tänker inte så långt. Hon är ju en sådan vars namn man bara råkar nämna i förbifarten. Luft. Visst, då fortsätter jag berätta.
Den där dagen köper hon en papperspåse full med bigarråer, för ni är hungriga. Du köper ett paket cigaretter och en läsk. Ni sitter vid stadskajen, du, hon och den där tredje och ni äter röda och mörkgula bigarråer och spottar kärnorna långt ut i vattnet. Under tiden pratar ni. Hennes ord flyter på så lätt och det är ingenting onödigt som späder ut texten, som gör den vattnig.
Vissa saker hon säger, sättet hon säger dem på, fyllt av levande liv. Det får dig att darra som ett löv. En nyckelpiga kryper uppför hennes trasiga jeansben, klättrar vidare, närmar sig linningen, fortsätter upp över hennes linne, kliar över hennes bröst till hennes nyckelben. Hon bryr sig inte om det. Helt plötsligt blir det svårt att höra vad hon säger. Nyckelpigan flyger sin väg och du kan andas och lyssna på vad hon säger igen.
Du minns alla detaljer. Den tredje personen då? La du någonting på minnet överhuvudtaget som rör den tredje personen? Nej jag tänkte väl det.
Hon berättar inte så mycket om sig själv och du vill inte fråga för då kanske hon frågar något om dig. Och du vill inte berätta något om ditt jag. Det ska ligga kvar, skyddat, orört inuti dig. Du vill inte lämna ut dig, inte till henne, visst var det så? Jaså inte, du säger det.
Sedan åker ni hem och ni sitter mitt emot varandra i tunnelbanan. Du tittar på hennes mungipor, studerade hur de rör sig. Hennes mun är stor. Du lägger märket till hennes ögon som är sneda i ögonvrårna. Du säger till henne att hennes ansikte är likt en katts. Skulle du ha upptäckt det om du inte studerat henne noga? Nej, det skulle du inte. Kom inte med några invändningar!
Du åker hem till dig och det börjar regna. Du sitter på den blå sängen i ditt rum med din svarta elgitarr och lyssnar på regnet och du känner dig på märkligt upprymd och vild och stark inuti att du kan ta hela världen, bara genom att blåsa på den. Och du tror att det är regnet som får dig att känna så - bara regnet. Och du kan inte förstå hur lite regn kan få dig att känna så mycket. (Å, din idiot...)
Sedan vande du di visserligen. Du vande dig vid att hon blev en del av din tillvaro. Hon kom hem till dig ibland och ni spelade gitarr eller pratade. Fast vanligast var att hon låg eller satt i yogaställning på din säng och läste dina böcker, medan du satt på golvet med ryggen lutad mot sängen och spelade på din gitarr. Och under hela den här tiden berättade du nästan aldrig om dig själv. Du inbillade dig att du var bättre på att lyssna. Och aldrig kom ni någonstans.
Du tyckte så mycket om att titta på henne där hon låg och läste, som i en annan värld. Jag tror inte att du minns det, men när hon gått hem, visst la du dig på sängen då. Försökte hitta den där exakta fläcken där hon legat och så förskte du föreställa dig hur det måste ha sett ut, där du satt och spelade.
Om det stämmer det du påstår, så är ingenting av det jag sänger sant. Du märkte henne inte, du tänkte aldrig på henne. Hon var luft. Vet du vad, det stämmer inte. Om hon var luft för dig så var hon i alla fall syre som hjälpte dig att andas. För du kan inte förklara varför du, nu när hon är borta, håller på att spricka sönder i mindre och mindre bitar. Hon tog sig in, innanför din hud. Hon fastnade i ditt hår, under dina naglar. Du kan inte förlåta henne det, eller hur? Du är genomskinlig som ett glas vatten.
Vill du att jag ska berätta om dagen då hon försvann, eller orkar du inte höra?
Det är ingen idé att du försöker påstå att jag har fel. För jag vet. När hon försvann var det som om tusen vassa taggar och fiskben trängde genom dina händer och slet upp dem till blodiga köttslamor och du ville aldrig mer spela igen. Och du hade kunnat köra samma fiskben och taggar genom hennes lungor, läppar, fingertoppar, tunga. Du hatade allt. Minns du nu?
Du gör inte det. Men hur förklarar du då att ditt hjärta flög, gjorde kullerbyttor, började brinna och blev ett eldklot, när ni råkade hamna bredvid varandra idag. Och hennes fötter nuddade dina och ingen av er drog sig undan. Ni lät dem vara kvar. Och ni kände bägge två hur egergin strömmade ut genom trasiga gympaskor och skapade elektricitet.
Du säger att du inte kände så, att det inte var så, att jag har fel. Men du vet. Och jag vet också, för jag var med. Det är jag som är hon. Som bara var luft. Eller var jag inte?"
 
 
Nu tänker ni säkert, är det emilia som gått och blivit författare på en dag? Men nej, mina kära vänner. Novellen ovan, som jag verkligen hoppas att du precis läst eftersom den är så sjukt fin, är skriven av nån Malin. Jag läse den idag på Svenska lektionen och vart så rörd att jag var tvungen att dela med mig av den till er.


Haters only hate the people they can't have or the people they can't be

bilden är från i sommras!
 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, taggar som satan till helgen bara!
 


hahahah, om du bara visste hur mycket jag skrattar åt dig och dina kommentarer

Varför är det så otroligt underbart att ta sånna här bilder? jag förstår faktiskt inte.
 
Heeej alla underbara! 
Nadja ville att jag skulle skriva att hon är bäst, fast jonathan säger att han är bättre, och nu är det fight mellan vem som är bäst. hahah, ni är bra söta ni!
 


While you're ignoring her, someone else is begging for her attention

Hjälp mig, behöver verkligen skriva färdigt två uppgifter tills imorgon, men allting är roligare än att plugga just nu, hjääälp
 
orkar inte.
 
redan less på skolan, hur fan ska det här sluta?
#ingenmotivationalls
 
Nej usch, orkar inte tänka på skolan, tagga grönan på fredag!
Vad händer annars i helgen då?


När han säger att dina ögon är det finaste han sett

 
Underbaraste


Gullunge

 
 
världens sötaste elis, favorit pojken!


RSS 2.0