~ miliasfoto -

Att lämna någon jag älskar är inte det lättaste jag gjort

Hejsan hoppsan världen!
Idag har jag inte gjort ett piss, hade ju varit bra om jag packat eftersom jag ska iväg imorgon, men det har jag självklart inte gjort. braaaa jobbat emilia
 
 
körde på en snabbfotografering i köket, var så sjukt less att jag fick lite inspiration från de.
#Wierd
 
Jag känner mig så ensam just nu, har så mycket att säga, men ingen som lyssnar.
Tur att jag ska till pappa imorgon så man får komma bort från den här äckliga världen nångång. Längtar efter att bara få umgås med min pappa och lillebror ett tag.
 
Jag måste bara få skriva av mig lite, tänker dock inte skriva ut någon namn på "du/dig", mina vänner vet redan vem jag pratar om, och personen det handlar om skulle inte falla sig in att läsa min blogg igen, han slutade bry sig för längesen.
Jag önskar att du kunde förstå, jag kommera alltid att sakna dig, varje dag. Slutet mellan oss var inget jag hoppats på, men jag förstår att du inte vill ha med mig att göra mer, jag har inte varit snäll och inte gjort rätt. Jag har låtsats att jag inte bryr mig när jag legat hemma med tårarna rinnandes ner för kinderna.
Det som känns värst just nu är att jag vet att personen jag älskar så mycket hatar mig, vill aldrig mer se mig igen, när jag själv sitter här varje dag och längtar till nästa gång jag får se ditt leende igen, för det måste vara det finaste som finns.
Men jag tänker inte låta dig veta att du fortfarande kan göra mig så svag, att om du skulle ändra din nu hade jag tagit tillbaks dig i ett pulsslag, för dig skulle jag göra allt, så jobbigt som du hade det för min skull, dom gångerna jag fick dig att gråta, alla gånger du försökte med allt att visa mig det jag ville se, du kämpade in i slutet tills du inte orkade mer, så jag gav upp, jag insåg att du inte ville kämpa mer för mig.
Många gånger med dig bredvid mig kändes det som det var du och jag mot världen, det var du och jag mot alla andra, du och jag tillsammans natt som dag, det kändes som vi kunde klara allt tillsammans bara vi hade viljan. Men jag tror att vi båda tappade bort den på vägen.
Ögonen fylls med tårar varje gång min mamma säger att allting kommer att bli bra mellan dig och mig igen, för jag vet att det kommer det inte. Varje gång jag tänker på min vardag utan dig i den, kan jag inte sluta skaka, jag mår illa och hela världen snurrar. jag blir så rädd, så rädd för att du faktiskt aldrig kommer att prata med mig igen, någonsin.
Men jag lovar att jag ska försöka med allt för att det ska bli som du vill, vi ska inte ses något mer, du behöver aldrig mer prata med mig, för om det är vad du vill, om det får dig att må bra, då ska jag göra det för din skull. Hur mycket jag än längtar efter att få känna dina armar runt mig igen, efter din blick på mig utan att släppa den, när du drar din hand över min kind, säger mitt namn och få höra ditt skratt. Jag ska försöka så mycket jag kan, allt för att du ska vara glad och må bra. För att jag älskar dig.
Det var inte så att jag ville lämna dig, men du gav mig inget val. Och även fast det kan ha verkat som det, så var det inte lätt, inte någonstans på något sätt. Men att veta att du inte bryr dig gör så ont inuti, smärtan gör så att jag bara vill krypa ihop till en boll, gräva en grop, gömma mig i den och aldrig komma upp igen. Jag känner mig tom, tom utan dig, tom när du inte bryr dig längre.
Tiden vi hade var guld värd för mig, det enda jag ångrar är att jag inte förstod att allt skulle försvinna så plötsligt, att jag inte tog vara på den lilla tiden vi hade tillsammans.
Förlåt för allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: